I Kent nascono come una delle tante band Indie che han voglia di fare casino nei garage, quattro musicisti inesperti di Eskilstuna (Svezia) che un giorno del 1993 decidono che Stoccolma è un porto più frequentato, una vetrina più esposta, ed allora lì si spostano per trovare un trampolino di lancio.
Joakim Berg, Martin Sköld, Markus Mustonen e Sami Sirviö, quest'ultimo finlandese, hanno stretto un patto di sangue, sono una squadra che vuole mettere in gioco tutto ciò di cui dispone per diventare non solo una band di rilievo, ma una delle cose migliori che la Svezia possa offrire sul piano musicale. Stando agli esordi, ad un primo ascolto non sembra che abbiano molto per differenziarsi da mezzo milione di altri gruppi di ragazzini con un minimo talento nel suonare le chitarre e poco più, il primo disco omonimo ("Kent", 1995) è qualcosa di così diverso da tutto ciò prodotto successivamente che difficilmente si riuscirà a ricondurlo a loro, a partire dalla copertina, il font utilizzato, l'immagine, lo stile grafico e i contenuti musicali fortemente prematuri. E' solo tendendo un po' l'orecchio oltre i muri di suono che ci si poteva accorgere che dietro a quegli acerbi colpi di plettro si nasconde un'anima grande, maestosa e tragica: questo "Verkilgen" segue l'album d'esordio ad esattamente un anno di distanza, viene pubblicato nel 1996 per cavalcare l'onda di buoni consensi ricevuti grazie al disco precedente e dà inizio a qualcosa, qualcosa di importante (almeno per la Scandinavia).
I Kent, quelli veri, iniziano da qui. L'apertura con "Avtryck", la punkeggiante "10 Minuter (För Mig Själv)", i singoli "Kräm" e "Halka" per quanto godibili e dal suono fresco non riescono a staccare molto l'immagine della band da quella che si era creata solo un anno prima, vale a dire un prodotto di buon Indie Rock senza troppe pretese, ma è ascoltando il terzo ed ultimo singolo che si intravede la grandezza che verrà: "Gravitation" è il primo assaggio di un futuro splendidamente triste, il primo vero e proprio inno alla malinconia, esempio di quella musica straziata che i Kent faranno loro bandiera, Joakim Berg inizia ad esprorre il proprio ego turbato lanciando sassi contro la propria anima. "Come una legge perfetta e bellissima, perfetta ed indistruttibile, come me". Berg infatti a partire da qui verrà colpito da innumerevoli coltellate autoinflitte ma ognuna di queste verrà cantata, sempre di più, sempre meglio, Berg che scrive tutto e lo colora coi toni cupi e gelidi della sua adorata terra. "Istället För Ljud" è un altro segno dell'evoluzione in corso, calma e tranquilla nelle strofe e burrascosa nei ritornelli, a far capire che finora s'è scherzato ma guarda un po' che siamo in grado di tirar fuori non appena cresciamo un po'. Tanta voglia di uscire dal guscio, ragazzini che vogliono essere grandi, neanche un secolo in quattro, desiderio di infinito: "Em Timme en Minut" con un po' di esperienza in più sarebbe stata un capolavoro, resta una gran bella incompiuta con oltre cinque minuti strumentali riempiti da sovraincisioni di chitarre ruvide ed aspre. "Vi Kan Väl Vänta Tills Imorgon" è invece il primo tentativo di chiudere il disco in un certo modo, un modo che i Kent hanno (quasi) sempre capito alla perfezione, l'ultima traccia deve avere qualcosa di epico da urlare, qualcosa che ti graffia l'anima e ti rimane piantata in testa e qui ci provano con quel fare ancora da sbarbatelli, riuscito solo a metà. Per ora.
Questa è la prima vera goccia di un vaso che per fortuna ad oggi, nel 2011, è ben lontano dall'essere colmo: i Kent supereranno presto la fase Indie di questi esordi per approdare prima ad un Alt-Rock radiofonico e cervellotico quanto basta per essere ribattezzati "i Radiohead svedesi" (1997-2002), poi ad un cupo e lacerato periodo di Rock adulto (2005-2006) ed infine metteranno in secondo piano le chitarre per abbracciare l'elettronica (2007-oggi), un'evoluzione piena e continua, con la bellezza nostalgica che fa da collante a tutto. "Come una legge perfetta e bellissima", appunto.
Elenco tracce e testi
01 Avtryck (03:10)
Somnar om och vaknar igen
Som jag alltid gör
Svara: Fick du nog
Fick du nog ikväll
Vaknar upp och somnar igen
Vet inte vad jag väntar på
Svara: Fick du nog
Ja det fick du nog
Kan du några fler runda ord
Att imponera med
Gör ett intryck, le!
Gör ett avtryck som sitter
Längre än de du redan gjort�
Öppen hand och allt rinner ut
Vad hade du väntat dig?
Svara: Fick du nog
Fick du nog ikväll
Fyller på tills allting tar slut
Du kommer inte att hitta det ändå
Svara: Fick du nog
Ja, det fick du nog
Har du lärt dig att stå vid ditt ord?
Sånt imponerar mer än ett leende
Här är ett avtryck som sitter
Längre än det du redan gjort
Svara: Fick du nog
Ja det fick du nog
Kan du några fler runda ord
Att imponera med
Gör ett intryck, le!
Gör ett avtryck som sitter
Längre än de du redan gjort
Vad har du gjort?
Vad har du gjort?
02 Kräm (så nära får ingen gå) (02:41)
Jag vill ha din ryggrad här
Fäst den i mig
Jag är alltid tryggast när
Du är en liten bit ifrån
En rörelse i ögonvrån
En rörelse i ögonvrån
Lägg dig ner i gräset nu
Du är så varm här
Jag vill ha min tunga där
Du är, en liten bit ifrån
Så nära får ingen gå
Så nära får ingen gå
Så nära får ingen gå
Lägg dig ner precis
Som du alltid gör när
Jag vill ha min tunga där
Du är, så nära att du blir våt
Men så nära får ingen gå
Så nära får ingen gå
Så nära får ingen gå
Så nära får ingen gå
Så nära får ingen gå
03 Gravitation (03:42)
Jag står här frusen fast
Äntligen stilla
Som gravitationen, som nåt vasst
Jag ska aldrig
Göra dig illa igen
Du fastnar perfekt
I min polaroid
Du blinkar förskräckt
När jag ställer mig bredvid
Du ryggar tillbaks
När min hand just ska röra
Vid din
Men det är så det ska vara
Det är så vi vill ha det nu
Det är så det ska vara
Som en perfekt och underbar lag
Perfekt och oförstörbar
Som jag
Ryggen mot väggen till sist
Äntligen slut
En svår situation, ja visst
Har jag drömt om så länge nu
En hand mot min strupe
Och andas blir svårt
En hand runt min hals
Klämmer alltför hårt
Och benen dom bär
Inte längre min kropp
Stå
Det är så det ska vara
Det är så jag vill ha det nu
Det är så det ska vara
Som en perfekt och underbar lag
Perfekt och oförstörbar
Som jag
08 Halka (03:03)
L�mnar allting kvar
inget tar jag med mig
L�mnar allt jag har
f�r en timme vackert v�der
Sl�pp mig jag vill ut
det k�nns som jag har feber
Sl�pp mig, sl�pp mig nu
du har s�nder mina kl�der
Du skulle vilja glida som jag
T�nk att f� vara s� hal
T�nk att f� g� s� rakt
T�nk att f� vara s� sval�
Tankar fryser fast
Jag springer allt jag orkar
Du kan ligga kvar
tills t�rarna har torkat
Jag l�mnar allting kvar
f�r att komma lite l�ngre
Jag l�mnar allt jag har
f�r en minut av v�rme
Du skulle vilja glida som jag
T�nk att f� vara s� hal
T�nk att f� g� s� rakt
T�nk att f� vara s� sval�
Du skulle vilja glida som jag�
Carico i commenti... con calma
