• Voto:
Un sospiro. Mi preparo a varcare le soglie del Giardino degli Angeli. A percorrere i suoi sentieri nascosti, che nel tempo ho imparato a conoscere e ad amare profondamente. Melodie che toccano le corde dell’anima e cercano di rubare un po’ di calore all’abbraccio della tradizione scandinava. Gli Änglagård raccontano i silenzi e la malinconia dei paesaggi nordici, solenni trame di foreste dove ogni suono è ovattato e i colori si confondono nelle ombre. Una musica che sa essere delicata come una passeggiata al chiaror di luna, ad ascoltare la voce del vento ed il respiro delle ore. Ma anche una musica che sa sorprendere con improvvisi fragori elettrici e violenti scrosci di note.
“Buried Alive” è l’ultima testimonianza che ci ha lasciato questa meravigliosa band. Un titolo che già dice tutto e che ci offre una consapevole ultima esibizione dal vivo del gruppo. C’è chi asserisce che questa performance non sia stata ai livelli di altre che l’hanno preceduta. C’è chi addirittura ha affermato che gli Änglagård in sede live non riuscivano a riprodurre la perfezione sonora ottenuta in studio. Echissenefrega, dico io. Personalmente adoro le piccole imperfezioni che si incontrano lungo questi solchi. Sono quelle che in fondo danno un’anima a quel suono maestoso ed evocativo. Mi sento avvolgere dalle tinte classiche di “Prolog”, che presto lasciano il posto al piano inquietante di “Jordrök”. Deliranti fraseggi strumentali si alternano a momenti di struggente intimità, in una rappresentazione su pentagramma delle suggestioni e dei contrasti della propria terra.
Le evoluzioni d’avanguardia di "Höstsejd", tra cerebrali partiture e cambi di ritmo, ci accompagnano per mano ad uno dei brani più ispirati del combo svedese: “Ifrån Klarhet Till Klarhet”. I continui saliscendi e cambi d’umore, tra pennellate flautistiche e giochi di luce dell’hammond, ci portano in territori dove la melodia sgorga come acqua da una sorgente montana. Emerge per la prima volta il cantato in lingua madre di Tord Lindman, così come nella seguente “Vandringar i Vilsenhet”, brano dal tema più cupo e lisergico. Arriva l’ultima estate, “Sista somrar”, lungo ed impervio strumentale dall’atmosfera malinconica che esplode in un crescendo finale di ineguagliabile bellezza. A chiudere l’opera un altro capolavoro senza tempo, “Kung Bore”, autentica poesia in musica. Una canzone che è la summa del messaggio musicale degli Änglagård, dinamica e raffinata, drammatica ed intensa, con il mellotron ad incidere una pesante impronta epica.
La musica lascia spazio ad un silenzio crepuscolare. Immagini che lentamente perdono d’intensità. Gli occhi affaticati dal loro riverbero, che sfuma in fiochi baluginii, per poi lasciare spazio all’oscurità. Sensazioni che si accavallano, mentre i miei pensieri rincorrono il lontano tepore di un camino. Apro gli occhi e quel camino è a pochi passi da me.
Un sogno ad occhi aperti.
Elenco tracce e testi
04 Ifrån klarhet till klarhet (09:03)
Vad �r ni f�r underligt ting
som talar om vilsenhet?
e asar som styr oss i v�r tro
talar om att det som sker,
tar oss till en b�ttre v�rld.
Vad �r sant,
vad �r falskt
i en framkallad illusion?
Att bli f�rsedd och ledd,
konstant beredd,
g�r det dig fri och stark it tron?
Fr�gor som st�nds �r mig n�r.
Dr�mmar om abstrakta ting
tar oss med p� en ok�nd f�rd,
d�r begr�nsning, r�tt,
fel och tid
ej har n�gon existens.
F�runderlinga ting finns det d�r.
05 Vandringar i vilsenhet (13:07)
Spillror ifrån det förgångna tiden är nu.
Ensamhetens värld där lever vi,
med allting som samlats på hög
runt omkring oss,
för ständigt vårt inre
mot störning och disharmoni.
Alla drömmare som vet
någonting annat har fel.
Det kanske är så att man är vilseledd.
Varför finnas här till ingen nytta?
Tiden går lidande
min själ far vidare
i drömmen.
Sökandes svar i en dimma som präglas
av vilsenhet och ofullständigt liv.
Där morallösa människor tar vid
och tanken blir till en känsla
av maktlöshet tvivel och likgiltighet. .
Då, vi råkas och samlas till fest
för förstånd bortom en
hycklandes, gycklandes, abrakadabra värld.
07 Kung Bore (12:34)
I ljuset från min lykta
ser jag skuggan utav sorg,
drömmar som har slocknat
ifrån ett liv som haft sin tid.
Inte kan jag stå och se på
då vi flyr,
verklighet och sanningar
där moralen är fantasi.
Det är ju du själv som väljer,
det är ju du själv som sväljer,
deras sagor och lögner och fjäsk.
Är det sant att även de som talar
högt starkt och rätt
planterar döda blommor?
Då kan det inte vara lätt
för människan att tro
på Gud att han är stor,
när tystnaden breder ut sig
i huset där hon bor.
Det är ju du själv som väljer,
det är ju du själv som sväljer,
deras sagor och lögner och fjäsk.
Kung Bore är död
och våren, den nyvalde är folkets hjälte.
Visioner föds
och det är dags att befolka
sina massiva luftslott.
Livets panorama,
hallucination, jag har
längtat något så gränslöst.
Ge mig evig insyn
in i drömmarnas land,
först då blir jag lycklig.
Carico i commenti... con calma
