Ur jordens djup

Jag s�g min h�r av troll och v�tte. Slappa spjut s� l�ngt �gat m�tte. Tusende kroppar alla d�da och svala. Min arme ur skogen nu l�g i dvala. D� sj�ng honan m�rk en s�ng av hat. Hon lovade hort g�vor sj�lar till mat. �t en dyster ande ur springornas rike. En runa ristades aldrig sk�dats en like. Som en blixt i natten av eldens f�rg. En kraft som kv�ldje i k�tt och m�rg. En tunga av illd�d och sotig sv�rta. Nu h�rdes ett skrik av tusens sm�rta. Skogens topp och klippans kant som v�rn. Svart som �skmoln och skogens tj�rn. Fj�drar nu spreta d�r skinnet voro. Till tiders slut de nu ropa sin oro. S� miste rivarn sin bror av kamp. De fl�g sin v�g till v�rldens kant. Av ett gl�mt och fastligt trolldoms d�d. Det f�rkolnade sinnet k�nde ingen n�d. Nu faller skyars svarta m�stare. Slagsf�ltets kall och likets kyla. An fulla av slagens rus och svekets hat. De gnaga utan �ra p� krigets ruttna mat ...till Tiders �nde
Leggi il testo

Urberget gav en gåva stor. I jorden och
vattnet. I mörkrets källa jag sanning
fann. Min födosaga då blev sann.
Leggi il testo

Ormhäxan

I en svart tjärn vid furors rot.
Leggi il testo